Med en stilla vind som smekte din hand tog du ditt
och försvann.
Imorgon är det begravning, jag och mamma ska sjunga The
Rose för dig och det kommer bli så fint. Men jag har ännu inte
fattat att du inte kommer vara där som du brukar, allt känns så
konstigt.. Som om du är på semester eller något.. Jag saknar dig,
saknar våra bilturer, våra ciggpauser, dina ord "Det kommer bli bra
Johanna oroa dig inte", nu är du inte här där jag är, jag känner
mig vilsen. Min förebild, min morfar, den bästa mannen man
kan tänka sig. Jag älskar dig nu och föralltid, vi ses igen
♥
Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.
När vi växte upp, lekte livet,
vi var evighetens hopp.
Det var helt självklart att vår
framtid skulle bli,
oförbrukat fri.
Somrar svepte fram,
jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade, och gräset växte grönt.
Hela livet var så skönt.
Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
det rår inte stjärnorna för.
Älskling, jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.
Frusna på en strand,
Flög vi med drakar medans
tiden flöt iland.
Vi var barn som ingen ondska kunde nå
himlen var så blå
Nu tar molnen mark.
Jag var förblindad av att solen sken så stark.
Men mina ögon kommer alltid le mot dig.
Kan det begäras mer av mig.
Himlen är oskyldigt blå,
djupaste hav likaså.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
det rår inte stjärnorna för.
Älskling, jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat, oss in i en vrå.
Är himlen så oskyldigt blå
Kommentarer